Jodå, för mig är det oerhört svårt att ändra ett invant mönster. Ibland undrar jag om det är något annat som är fel i knoppen. Än utmattningsdepressionen alltså. Hur kan det vara så svårt att ändra ett beteende som känns fel egentligen. Det låter ju helt oerhört korkat, men jag "orkar" liksom inte riktigt. Det är så enkelt att ge andra bra råd och jag vet ju typ hur jag ska tänka och göra, men ändå...... Jag gör det inte själv. Knasigt eller hur? Hur svårt är det!!?
Jag mår inget vidare bra alls inombords för tillfället. Det kör runt i kroppen o magen, huvudet känns som en grå klump, jag känner inte mig alls glad och får verkligen kämpa för att vara lite i närheten av så som jag egentligen kanske är. Egentligen vill jag bara sura och va ifred. Fast det vill jag ju såklart inte heller! Inte egentligen. Jag vill bara ha lite mer energi och känna mig piggare så att jag kan få slippa den här förbannat dystra och tunga känslan.
Jag försöker vara igång så mycket som möjligt ändå. Jag försöker välja (tvinga mig) att ta tag i saker. Vanliga saker som bara behöver göras hemma tex. Det är bara så tröttsamt när allt jag ska göra är tungt och jag försöker tänka på resultatet av det jag gör. För att jag ska förstå att jag vill göra det. Jag har just varit på gympa, vilket jag helt enkelt bestämde mig för att se till att jag skulle ta mig ner till ikväll. Sådant får mig att vila hjärnan lite för alla tankar.
Idag har jag haft "mina" två hundar (som är min brors o hans familjs) här så vi har varit ute i snön lite, som har vräkt ner mer eller mindre hela dagen. Ibland normal snö, ibland regn och sen mellanblöt. Diverse sorter idag alltså. Den enormt stora fördelen med snö och hundtassar är att tassarna är rena när de promenerar in. Mycket trevligare än 8 jordiga vovvetassar.
Nu väntar soffan. Imorgon är en annan dag......
