fredag 22 februari 2013

Funderar.

Jag hade åter kontakt med FK igår och nu ska hon efter att även pratat med min läkare o fått ett okej av honom, kontakta AF. Jag ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Jag har inte så stor tro på mig själv längre och begriper inte riktigt hur det hela ska gå till. Hur jag ska klara det och om jag ska klara det. Vilket jag ju någonstans ändå har en viss tro på att jag gör. Det är bara att följa med i strömmen så ska det sökert lösa sig. Jag får göra som med allt annat. Tänka på att jag vill åt resultatet. Och i detta fall hoppas att jag får bra stöd. Jag vet ju att jag inte kommer någonstans genom att ha det som jag har det idag. Mår bevisligen inte bättre av det, så det verkar smart att testa någon annan väg. Så måste jag tänka när orostankarna kommer över mig.

torsdag 21 februari 2013

I väntans tider.

Det går inte så bra med mitt skrivande här, men det har inte gått så bra med något under en period nu. Jättetråkigt men så är det. Har känt mig under ytan ett tag men tror att jag är på väg ur det igen nu.

Jag träffade ju doktor och försäkringskassa för ett tag sedan och tanken var att jag skulle få tid hos af för att försöka ge mig ut i arbetsträning eller vad det heter. Jag var hos läkaren igen häromdagen och han rådde mig att kolla med fk hur det låg till med af. Om de visste hur lång väntetid osv det var. Jag gjorde så och det visar sig då att min läkare skrivit i sjukintyget att jag inte vara redo för någon form av "komma ut" ännu. Jag blev ett frågetecken och fattar fortfarande inte. Försökringskassan har tydligen hört av sig till honom för att få svar på vissa frågor men han har inte svarat. Ändå säger han till mig häromdagen att jag ska kontakta fk. Hrm...... Jag vet inte om jag är redo eller inte, men jag måste få hjälp att prova. Detta håller inte längre som jag har det nu. Jag orkar inte ha det såhär. Jag behöver hjälp och jag hoppas att de har resurser att ge mig den hjälpen jag behöver.

Dessutom så väntar jag samtalstid hos psykolog och det är ett par månader sen jag ringde om detta. På väg från läkare gick jag inom sekreteraren och frågade hur långt det var kvar. Då visar det sig där att det inte syntes alls att jag var i nån kö eller något. Kanske har inte meddelandet kommit fram eller lappan försvunnit. Jamen så bra! Inte! Nu får vi se om det händer något och när det händer....... Jag väntar.......

måndag 11 februari 2013

Upp o ner.......

Inte konstigt att man blir yr i huvudet mellan varven...... Jag är inte så glad för berg och dalbanor och särskilt inte i mitt liv. Jag fattar ju också att så är fallet för alla, men just nu vill jag bara gå på rätt håll. De här dalarna efter ett lyft känns så tunga och idag är det tungt igen. Vill bara sätta mig i en hörna och sura för mig själv.
Jag har fått förmånen att få prova EFT behandling och blev rådd att fundera lite över saker jag oroar mig för. Plötsligt var det jättesvårt. Jag känner mig orolig ofta men kan inte riktigt ta på vad det är. Att plocka fram små delar i oron är inte lätt har jag kommit på. Men det löser väl sig ändå.
Färdiggnälld.......

Helgen har i alla fall varit jättemysig! Vi körde för att hälsa på våra goa Göteborgare i Torslanda och i lördags middag tog vi med oss bla. ved, korv och god dryck ut på en skön promenad till ett mysigt ställe som kallas Tummen (har jag för mig). Mycket kläder på och det här var en riktigt härligt mysig eftermiddag. En sån där som jag skulle behöva lite oftare kände jag. Och känner nu när jag tänker på den.
Killarna fixade lite värmande......

 
 
Vackra svanar en bit från oss.
 
Det här är så rogivande.....
 
Gott som in i vassen.:)
 
Detta passade mig och jag är glad att vi tog denna lilla trippen ut i en natur som vi inte är vana vid att få njuta av här hemma i Skåne.
 

fredag 8 februari 2013

På rätt håll igen.

Helgen är på intågande som vanligt när det blivit fredag. Veckorna går i rasande fart så snart borde det väl vara vår? Fåglarna trodde det häromdagen och jag kände känslan. Dock förstår jag när jag ser almanackan att så inte är fallet. Jag skulle kanske berätta för fåglarna...... Nej, jag låter de vara kvittriga och glada i sin tro.:)
Jag mår just nu bättre i mitt sinne. Känner mig gladare och piggare på nåt litet vis. Skönt! Jag gympar på med min friskisgympa och plötsligt känns kroppen mycket starkare. Nja, kanske inte mycket, men nog gör det ganska fort liten skillnad. Dessutom får jag nån känsla av "fasen vad jag är duktig" och hela den här gympakänslan är skön! Skön både för kroppen och självkänslan. Nu ska jag kämpa med att ta mig mot rätt håll igen. Nu äntligen kan jag känna lite tro på det igen. Låt den vara länge! Trevlig Helg!

tisdag 5 februari 2013

Goaste Tussi!

Sitter här och funderar på var min kise är. Hon har varit ute en stund nu och i detta vädret är hon oftast inte ute så länge. Kollar ut och ser att grannarna är hemma så jag gissar att hon lite kärt har jamat sig in till dem. Hon brukar gå in där och sova en stund på deras soffa. Eller i en skön säng. Alla platser är bra om det bara är vid rätt tillfälle kisens liv. Katter är underbart speciella på sitt sätt. 
 
 
När vi var i USA kom min bror med dotter hit varje dag och gosade o lekte med Tussi. Lekte vet jag förresten inte, för att leka gör man bara när man själv vill och ibland är hon så segstartad så människans ork tar slut långt innan tanken på lek kommer fram riktigt. Även grannarna var involverade i kattpassningen här hemma, men efter en vecka flyttade hon in till dem. Sov över och verkade trivas alldeles utmärkt där. Skönt för mig/oss kan jag säga. Det dåliga samvetet lättar något då. Jag var nästan rädd att hon inte skulle vilja flytta hem igen, men det gjorde hon. Pust. Nu gör hon sina vanliga små semestertripper dit igen istället.

 
Jag älskar min kisevän så mycket! Hon är så fin och ett skönt stöd för mig på sitt eget lilla vis. Hon ger mig/familjen så mycket positivt! Tänk så många skratt och leende vi missat om inte hon vore här. Jag skulle kunna skriva en hel blogg bara om henne. Kanske jag skulle starta en......:) Jag är så glad att hon ville flytta hem till oss! Älskade goa Tussi!
 


måndag 4 februari 2013

Fort Lauderdalevärme.

Jag fick sån där värmelängtan igår och dök in för att känna hettan från Florida, Fort Lauderdale. Från fotona jag tog för ett par veckor sen. Tänk om det kunde vara såhär lite oftare. Här hemma......Mums!
 



 
Jag tittar ut och det ser inte på långa vägar ut såhär utanför mina fönster. Uppväckt ur drömmen igen snabbt o lätt.
 
Jag var och gympade igår och då fick jag värme. Inifrån alltså. Gympan gör mig just nu gott. Jag mår bra av den höga musiken och energin från ledaren. Igår kväll kände jag mig på gång igen! Vilket jag inte gjorde tidigare på dan, så nog hade gympan bra inverkan på mig igår.
 
Måndagmorgonen började tungt, men jag ska försöka dra mig ur den känslan igen. Det borde väl kunna gå?

fredag 1 februari 2013

Ingen bra medicin.

Jag var på friskis o svettis gympa i byn i tisdags. Kändes förfärligt tungt och jag var vinglig när jag gick därifrån. Den senaste veckan har genomsyrats av vinglighet och en fruktansvärd trötthet som jag inte kan beskriva. Tröttheten i kroppen har gjort att jag knappt orkat vara uppe och när jag gett mig ut på någon promenad så har varje steg gått med ren envis vilja. Egentligen ville kroppen bara ramla ihop i en liten hög någonstans och bli buren hem. Jag har somnat på soffan ett par gånger om dagen och sovit som en stock om nätterna i alla fall. Jag började undra om jag var allvarligt sjuk eller vad fasen det var frågan om. Panik, frustration, rädsla och ilska började växa inombords.

Igår lät jag bli att ta tabletterna som jag tagit en vecka tillbaka och vips så blev min kropp så som jag är van att ha den. Fantastiskt skönt att bara vara vanligt trött igen! Jag körde och gympade igår också och jösses vilken skön skillnad! Jag orkade ju röra på mig. Jag drar själv den enkla slutsatsen att dessa tabletter fungerar inte för mig. Detta är andra försöket, men förra rundan blev det dock inte såhär illa. Bort med de pillerna!