Jag var på friskis o svettis gympa i byn i tisdags. Kändes förfärligt tungt och jag var vinglig när jag gick därifrån. Den senaste veckan har genomsyrats av vinglighet och en fruktansvärd trötthet som jag inte kan beskriva. Tröttheten i kroppen har gjort att jag knappt orkat vara uppe och när jag gett mig ut på någon promenad så har varje steg gått med ren envis vilja. Egentligen ville kroppen bara ramla ihop i en liten hög någonstans och bli buren hem. Jag har somnat på soffan ett par gånger om dagen och sovit som en stock om nätterna i alla fall. Jag började undra om jag var allvarligt sjuk eller vad fasen det var frågan om. Panik, frustration, rädsla och ilska började växa inombords.
Igår lät jag bli att ta tabletterna som jag tagit en vecka tillbaka och vips så blev min kropp så som jag är van att ha den. Fantastiskt skönt att bara vara vanligt trött igen! Jag körde och gympade igår också och jösses vilken skön skillnad! Jag orkade ju röra på mig. Jag drar själv den enkla slutsatsen att dessa tabletter fungerar inte för mig. Detta är andra försöket, men förra rundan blev det dock inte såhär illa. Bort med de pillerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar