Den där USA-resan har ännu inte slutat lämna spår efter sig i form av märklig sömn och hemsk trötthet. 6 timmar bakåt där gör det lite klurigt för kroppen att fatta vad som hände när man vill lägga sig då klockan egentligen bara är 6 på kvällen där nere. Och i kroppen. Det är på god väg att rätta till sig hoppas jag men attan vad det har tagit tid. En vecka sen idag ju. Jag har varit så in i bombens trött och nere sen vi kom hem så jag blir arg på mig själv. Till ingen större nytta. Vet inte vad det är. Att komma in i vardagen igen kanske, att det inte alls är varmt och skönt är en grej och den där tiden troligtvis en anledning. Dessutom så blir jag så ledsen när allt det där jobbiga kommer över mig igen och jag bara ramlar ner som ett korthus igen. Och igen. Blä!
Jag ska ha möte med försäkringskassan och läkaren i eftermiddag. För att reda ut hur vi ska gå vidare. Jag behöver komma ut och arbetsträna på nåt sätt. Behöver hitta något lagom så att jag kan jobba mig uppåt i mitt inre istället för att det som det blivit innan blir en kaboom efter ett tag och jag mår kassare igen. Jag hoppas på hjälp att klara detta, men vi får se. Vågar inte tro och hoppas längre. Försöker bara hänga med liksom.
Jag kom igår i kontakt med något som heter EFT-behandling, vilket verkade vara någon bra behandling som kändes som ja!, nu kanske jag har hittat mitt för att komma vidare. Priset skrämde mig dock rejält. Var inga små summor precis. Jag frågade min läkare på mejl idag om han hade hört talas om detta och minsann.......han verkade kunna det själv också, vilket ju skulle kunna vara rysligt bra. Jag ska prata med honom om det i eftermiddag. Det dök upp ett hopp som samtidigt hålls tillbaka av min rädsla för att misslyckas igen. De får väl bråka ett tag. Jag ska vara på hoppets sida så gott jag kan.
