Med mycket kläder så är det ändå okej att gå ut, men nej.....jag är ingen vintermänniska. Definitivt inte idag då det är 17 grader kallt. Men solen skiner så kanske kan jag ta mig ut med mina lånehundar och gå en liten promenad senare. Kanske ta ett fint foto.....vem vet.
Besöket hos psykläkare och försäkringskassa igår var väl som jag förväntat mig ungefär. Mest en formell grej kändes det som. Nu ska jag få papper hemskickat för att skriva på att arbetsförmedlingen ska få blandas in igen. Sen ska jag så småningom få en tid hos dem för träff och diskussion hur vi går vidare och var jag kan tänkas fungera. Troligen träffa arbetspsykologen också igen. Funderar bara på hur jag mår nu jämfört med då hon inte tyckte jag var lämplig att släppas ut i arbetslivet pga mitt mående...... Ingen större skillnad precis. Doktorn var inte helt positiv till att jag skulle börja arbetsträna till en början och sa återigen att det handlar om att hitta någonstans där det fungerar med tanke på min stresskänslighet, lättutmattning osv. Jo nog är det så alltid. Att jag inte klarar myckt stress förrän det gärna blir tomt i knoppen, jag blir yr, ångesten kommer och jag glömmer andas osv. Nu väntar någon form av behandling hos psykläkare som jag aldrig testat, tid hos psykolog för samtal, tid hos arbetsförmedlingen. Det skulle kunna vara en bra kombination. Med kontinuerligt stöd så kanske jag vågar och kan hålla mig upprätt denna gång. Har jag för stora förhoppningar då tro. Jag tror att oavsett hur jag mår så måste jag ut för att se om det kan hjälpa mig till en bättring, för detta fungerar inte. Så är det.
