Seg är jag och jag blir så ledsen på mig själv när jag är så. Jag drog i alla fall ut mig på en promenad idag. Eller två. En lite kortare med Wilma, som ju har några år bakom sig vilket gör att hon inte orkar allt för lång runda. Hon fyller 14 år i april.
Gizmo skulle nog kunna gå hur långt som helst, men det går ju inte.:) Han får nöja sig med en ganska lång runda. "Mina" fina vovvar......lånevovvar......
Degeberga är vackert alla årstider och den nästan vita Sockertoppen gör sig fin mot den blå himlen.
